Fjällsmultron (3/97)

Av ARNE HJELM

Det finns trakter där man kan vandra tämligen ensam och ändå övernatta i stugor varje natt. Med start och mål kan man vandra runt Ammarfjället och då utnyttja både länsstyrelsens småstugor, som egentligen är uppförda för renskötare, och STF-stugor.

Startar du i Ammarnäs rekommenderar jag att du vandrar motsols, för då får du björkskog i början och kalfjäll i slutet av vandringen. Dessutom kan du fylla på förråden i Tärnasjöstugan, så låt matförrådet krympa i början av vandringen. Själva vandringen finns beskriven i Claes Grundstens bok Kungsleden 3, dock inte sammanhängande utan man får läsa litet här och litet där. Om stugor har han inte mycket att säga, så här kommer litet komplettering baserat på egna erfarenheter sommaren 1996.

Tre startmöjligheter

Från Ammarnäs kan du välja på tre vägar. Den kanske naturligaste men sannolikt jobbigaste är att gå den nyanlagda delen av Kungsleden över Stuore Joppe och ned till Rävfallsstugan. Den vägen innebär två mils vandring och en höjdskillnad på femhundra meter upp och ner igen. Alternativ två, som jag tror är trevligast, är att vid bron över Vindelälven i norra Ammarnäs söka upp en stig som går på västra stranden norrut fram till Höbäcken, där man tar sig över älven på en hängbro. Det tredje valet, som jag gjorde, var att ta taxi (pris cirka 160 kronor, fusk!) till Höbäcken, detta för att få en rimlig dagsetapp om du vill gå direkt till Vitnjulstugan.

När du startar vid Höbäcken följer du först en gammal körväg, som även är markerad som vinterled med gråa kryss då rödfärgen är bortsliten för länge sedan. Efter ett tag avviker vinterledsmarkeringen från körvägen. Du ska i alla fall följa vinterleden! Den gamla körvägen har nämligen utnyttjats som transportväg för materialtransporter när Rävfallsstugan byggdes och hjulspåren efter arbetsfordonen är djupa, vattenfyllda och leriga.

På väg till Vitnjul passerar du Rävfallsstugan, som är stor, nybyggd och välutrustad. Sovrummen är låsta och nyckel dit får man låna på vandrarhemmet i Ammarnäs. Vitnjul ligger 6 kilometer norr om Rävfallet vid en krök av Vindelälven. Det är däremot en liten stuga med fyra bäddar, men mer än två kan nog inte sitta och äta samtidigt. Gasol finns inte men vedspis, som måste förvärmas enligt anvisningar i stugan. Sängarna verkar vara fullt bäddade men jag vet inte om sängkläderna byts för tvätt nånsin, så sovsäck rekommenderas.

Djup Vindeldal

Vindelälvsdalgången är här ganska djup, solen försvann bakom fjällen på andra sidan älven redan vid halvåttatiden. Älvens brus hörs förstås hela tiden. Tyvärr är strömmen litet för strid för att man ska kunna gå ut och skölja av sig efter dagens vandring.

När du sedan fortsätter norrut går du i björkskog, ibland nära älven och ibland utom synhåll. Leden är inte särskilt upptrampad, några spår av kärrväg syns inte här och spångningen kunde vara frikostigare. När det är ungefär 4 kilometer (av 20) kvar till Dalavardo kommer du ut ur björkskogen ett tag och får fin sikt, sen är det björkskog och svag uppförsbacke till stugorna den sista biten.

I Dalavardo finns det en ny stuga med ett rum på bottenvåningen med vedspis och bäddar för fyra personer samt en vind med fyra stora madrasser, så där kan åtta till sova. jag fick ha bottenvåningen för mig själv men på vinden bodde två fiskare, som skulle vara ute länge på kvällen och sen sova länge på morgonen och därför ville ha "egen kuppe". Liksom i Vitnjul var sängarna bäddade, men den bekvämligheten avstod jag ifrån att utnyttja. Telefon finns, den delas med en sameby ett bit söderut. (1 Vitnjul finns den solcellsdrivna typen av nödtelefon.)

Äta i skift

Från Dalavardo går du över Vindelälven på hängbro och vänder näsan söderut. Leden går i omväxlande terräng med ömsom kalfjäll, ömsom björkskog. Till nästa stuga, Skidbäcksbaracken kallas den på kartan, är det 15 kilometer, en lagom dagsetapp om man vill stanna här och var. Särskilt från kullen Nase 3 kilometer norr om Skidbäcken har man fin utsikt. Den är egentligen inte någon barack utan en ganska liten stuga med ett fyrbädds och ett tvåbäddsrum. Oavsett vilket rum man väljer får man nog äta i skift, om man är ett sällskap som nyttjar alla bäddarna. Det har inte slösats med sittplatser, husgeråd, golv- eller bordsytor.

Utanför stugan är det uppröjt ett litet tun där man kan sitta och njuta av utsikten. Ett annat njutningsmedel vid lämpligt väder är att bada sig i Skidbäcken, som rinner i en ravin alldeles bredvid stugan och som har ett bakvatten där man utan risk för att fara med strömmen kan doppa sig i helfigur om så önskas.

Bastu, bubbelpool, badsjö

Nästa dagsetapp går ned till STF:s Tärnasjöstuga på Kungsleden mellan Ammarnäs och Hemavan. Dit är det 12 kilometer, huvudsakligen i björkskog, så du kommer fram i god tid för att elda upp bastun nere vid Tärnasjön. Det borde ha varit spångat över bäckar på fem ställen men spangningen var bortsköljd vid två. Därifrån går du Kungsleden tillbaks till Ammarnäs (eller till Hemavan om det passar bättre). Värt att påpeka tycker jag det är att man kan bada hela sig i alla tre stugorna på väg mot Ammarnäs, det vill säga inte i men utanför. Tärnasjöstugans bastu är redan nämnd, vid Serve finns en naturlig bubbelpool 400 meter söder om stugan och vid Aigert finns det en liten "badsjö" precis nedanför stugan, ej att förväxla med den något större sjö där man hämtar färskvatten.

Det finns möjlighet att ta sig direkt från Servestugan till Ammarnäs om man är i tidsnöd, antingen genom att vandra norr om Tjulträsken eller genom att be stugvärden i Serve att ringa efter båttaxi. Det finns en sån i Ammarnäs, så behöver man bara gå några kilometer ner till Lilla Tjulträsk, sedan åka båt och därefter kanske gå eller få skjuts med båtföraren sista biten in till Ammarnäs.

Stugtur utan trängsel

Under den här vandringen, som ägde rum i början av augusti 1996, sov jag i eget rum alla nätter, även i STFstugorna. Utefter lederna mötte jag kanske två-tre människor om dagen, vissa dagar ingen alls. Mellan Serve och Aigert tror jag att jag mötte elva vandrare, det var dagsrekordet.

Som du förstår kan jag rekommendera den här turen för den som gärna vandrar utefter markerad led, vill sova inomhus men inte gillar trängsel. Karta är AC2. För övernattning i renskötarstugorna rekommenderas sprit- eller gasolkök, det tar mycket tid och ved att laga mat på vedspis, som dessutom höjer temperaturen inomhus avsevärt, men det kan ju vara skönt ibland. Att övernatta i dem kostade 70 kronor natten med betalning över postgiro.




Tillbaka
till 3-97


Hem

Senaste

Smultron

Kontakt
Sidansvarig
SFK webb
Svenska Fjällklubben Sidan uppdaterad
2004-02-25