|
Varmt
och vackert i Vindelfjällen
Av Gunilla Löfgren
Vindelfjällen.
Foto: Gunilla Löfgren
Vindelfjällen är Sveriges största
naturreservat och Europas största naturskyddade område. Här finns
utomordentligt fina vandringsmöjligheter och att följa Kungsleden sträckan
Hemavan - Ammarnäs eller tvärtom är ett lätt sätt att komma in i
Vindelfjällen. Det rapporterar Gunilla Löfgren efter en varm och vacker
augustivandring.
Efter en
ganska lugn, varm sommar beslöt jag att ta en kompis med och ge mig iväg på
vandring från Hemavan till Ammarnäs i slutet av augusti. Den här sträckan
är lämplig och lättgången för den som aldrig tidigare fjällvandrat, så
den kan varmt rekommenderas även till barnfamiljer. Men det är dessutom en
vacker led som man mycket väl kan gå mer än en gång. I området finns en
mycket stor variation av fjällnatur med björkskog, stora vidder, sjöar och
fjälltoppar, som sträcker sig ända upp emot 1 800 m. En vandring i slutet
av augusti medför också att höstfärgerna till viss del börjar visa sig
och det är bara att njuta av den vackra naturen.
Andlös utsikt
Vår vandring började i Hemavan och där bär det stadigt uppför de första
timmarna, men synen som utbreder sig när man väl kommer upp är sagolik. Min
kompis, som aldrig fjällvandrat tidigare, tappade nästan andan när hon kom
upp och såg utsikten över fjällen. Vandringen mot Viterskalsstugan tog
lång tid och vi stannade ofta för att titta på färgerna och för att äta
blåbär, som det i år fanns överflöd av. Jag gick ständigt med illblå
händer, för jag kunde inte slita mig från de goda, saftiga bären. Blommor
fanns det tyvärr inte många kvar och inte heller fåglar, men utsikten kom
till sin fulla rätt i det klara, vackra vädret. Precis, som sommaren i
övrigt, så var det även nu varmt och skönt och man behövde inga varma
kläder under vandringsdagarna.
Kapellet i Hemavan
Foto: Gunilla Löfgren
Terminsstart på
fjället
Viterskalsstugan är nästan nybyggd och mycket fin. När vi kom fram till
stugan blev vi litet betänksamma om vi verkligen skulle kunna få plats för
natten. Här var en hel skolklass från Skellefteå, men de förklarade snart,
att de minsann skulle bo i tält nere vid bäcken. Skolungdomarna, som var en
åttondeklass, berättade att de började sin hösttermin med att
fjällvandra. Tre grabbar, som nu gick i nian, berättade stolta att de var
med som "hjälpredor" till de yngre kamraterna och detta tog de med
stort allvar och ansvar.
Det var både roligt och upplyftande att se de här
ungdomarna med tunga packningar och ett leende på läpparna stanna upp vid
Viterskalsstugan för att handla litet godis, som de skulle ha på vägen.
Till oss fanns gott om plats, men ett par timmar efter oss dök några tyska
gäster och andra vandrare upp, så till slut var det nästan fullt i stugan.
Syterskalet - toppar utan
snö
Vandringen till Syterstugan gick som på räls. Man går efter Syterbäcken i
den U-formade dalen mellan fjällen. Det känns ombonat och är mycket
vackert. Lättvandrat, fin upptrampad stig, vilket gör det mycket lätt att
gå, härligt väder och vackra vyer. Framme vid Syterstugan var det läge
för ett bad och till min stora förvåning var det varmt i vattnet, så det
gick alldeles utmärkt att ta sig ett dopp i Vuoppejukkeälven. Blåbär fanns
det hur mycket som helst, så det fick nästan bli hela middagen för dagen.
Det var genomgående för hela vandringen, att det fanns mängder av blåbär
överallt.
Spårlös glaciär
Från Syterstugan, som ligger just vid trädgränsen, är utsikten storslagen
mot Norra Storfjället och Sytertopparnas branta sidor. Tidigare har här
varit en glaciär, men av den fanns inte ett spår nu. Norra Sytertoppen är 1
768 m och Södra Sytertoppen 1685 m, så det är inga dåliga toppar man
blickar ut mot.
Samtidigt med oss vandrade ett italienskt par och de
förklarade att de vandrade ofta i Dolomiterna, eftersom det var deras
hemtrakt, men de åker ändå ofta till Sverige för här finns de stora
vidderna och framför allt tystnaden.
Inget vatten i bäckarna
I år var det ovanligt torrt i fjällen och det saknades vatten under flera av
broarna vid Tärnasjön. Det var ovanligt lättvandrat, inga blöta partier
och en väl upptrampad torr led. Att vandra i slutet av augusti var en nyhet
för mig och det var imponerande att se de röda färgerna som började träda
fram längs leden. Litet saknade jag fåglarna, endast en och annan flög
hastigt förbi.
Stugvärdarna var bussiga och upplyste alla vandrare om att
vi måste bära vatten med oss, eftersom det var vattenbrist längs leden. I
Tärnasjöstugan träffade jag flera gamla vänner, som numera huserade här
som stugvärdar. Det blev många minnen som ventilerades på kvällen och det
var mycket god stämning.
På väg upp till
Tärnasjöstugan
Foto: Gunilla Löfgren
Lättgånget uppförslut
Leden till Servestugan var otroligt fin den här sensommardagen. Först gick
den uppför i flera kilometer från Tärnasjöstugan, men det kändes inte
alls jobbigt att gå. Här passerar leden genom björkskog, men efter
uppförsbacken kommer man upp på kalfjället. Det hela var en ren njutning.
Framme vid Servestugan passade jag på att tvätta upp lite
kläder och det var bara att hänga upp dem i björkarna framför stugan -
vips så var de torra och luktade gott igen. Här träffade vi även på ett
holländskt par, som hade gått från Abisko. De tillbringar varje sommar i
svenska fjällen och kunde inte nog ge uttryck för hur fint de upplevde vår
fjällvärd.
Underbar solnedgång
I Servestugan fick vi den här kvällen vara med om en underbar solnedgång
och det blev ganska sent innan vi slutligen kom i säng, men när det väl
blev av så somnade jag tvärt och sov riktigt gott, som man gör efter en
dags fjällvandring.
Vandringen till Aigertstugan är lång, men efter flera
dagars vandring brukar man känna sig alert och pigg och så även den här
gången. Under vandringen kan man göra en kort avstickare till vattenfallet
vid bron över Vuometjukke. Vid vindskyddet på etappens högsta punkt, 1 101
m, gör man lätt en avstickare till Stor-Aigert med hisnande utsikt.
Italiensk älgglädje
Det italienska paret, som delat stugor med oss under hela vandringen fick till
sin stora glädje se älg uppe vid Aigert, och det var en verkligt stor
upplevelse för dem och de fullkomligt tjöt av glädje efter att sista dagen
på vandringen ha fått se älg, som de hade talat om och så hett önskat se
under alla vandringsdagarna.
Det är verkligen skillnad att vandra i fjällen när det
är vackert väder jämfört med regn och rusk. Den här gången var det
enbart njutbart och vandringen lockar verkligen till många flera fjällturer.
Kanske får jag aldrig någonsin uppleva en sådan här vandring igen med det
osannolikt vackra vädret, som för övrigt präglade hela sommaren 2006.
Ammarnäs - trivsam fjällby
Leden slutar i Ammarnäs, varifrån Kungsleden fortsätter,
men det finns inga stugor på en lång sträcka efter Ammarnäs och därför
är leden inte så populär, då man måste bära på eget tält för att
fortsätta.
Ammarnäs är en liten fjällby, som ligger vid foten av
Ammarfjället. I byn finns ett mycket fint naturrum, som är väl värt ett
besök. Här kan man få mycket information om både fjällen, djuren och om
Ammarnäs. Det finns även ett bibliotek i naturrummet och goda möjligheter
att titta i uppslagsverk på de blommor och fåglar man stött på under
vandringen.
Tärnasjön
Foto: Gunilla Löfgren
Slösa med tiden!
Man bör ta god tid på sig för den här vandringen, så att man har tid att
se sig om i Ammarnäs, besöka potatisbacken och titta på den vackra kyrkan.
Det är ju inte helt säkert att alla har så vackert väder som det varit
sommaren 2006, och då kan det vara skönt att ha någon extra dag på sig
för att eventuellt stanna upp eller bara unna sig lite extra tid i Ammarnäs
eller Hemavan.
Också Hemavan har en del att bjuda på. Botaniska
trädgården är absolut värd ett besök. Runt Hemavan finns även flera
andra vackra berg och reser man dit under sommartid så finns det flera
blomsterfjäll att njuta av.
Rekommenderad vandring
Det här är en vandring som jag verkligen kan rekommendera. Var inte rädd
för att ta med någon ovan kamrat, för sträckan är lättgången och
avstånden mellan stugorna just så långa att det känns bra efter varje
dagsetapp. Enda lite längre etappen är den mellan Servestugan och Aigert,
men i gengäld är även den lättvandrad.
För den som så önskar finns även en möjlighet att
göra en kortare vandring och ändå känna att man varit på fjälltur. Från
Syterstugan finns nämligen möjlighet att gå direkt ner till Tärnaby.
Gunilla Löfgren ingår i fjällets redaktion.
Tillbaka
till
4-06
|
