Stolta - men inte nöjda

För jämnt 50 år sedan startades ett medlemsblad som flera namnbyten senare skulle bli tidningen fjället. 
För drygt två år sedan tog en ny redaktion över ansvaret för tidningen. Det gör oss till den senaste länken i en lång kedja av redaktörer som efter bästa förmåga har försökt förvalta ansvaret för Fjällklubbens medlemsorgan. När vi i det här numret uppmärksammar fjällets 50-årsjubiléum är det alltså lämpligt att samtidigt avge ett preliminärt bokslut över vår egen relativt korta tid som redaktion. Sätta betyg ska naturligtvis andra göra. Vi kan bara säga som en nyss avsutten statsminister: vi är stolta, men inte nöjda.

När vi inledde vårt arbete våren 2004 var ambitionen att försöka hitta en fungerande balans mellan kontinuitet och förnyelse. Betraktar vi de senaste årens utgivning av fjället på lite tidsavstånd tycker vi oss kunna se inslag av både tradition och föränderlighet. Små, gradvisa, förändringar har smugit sig in i tidningen; ett par nya avdelningar, nya vinjetter, en moderniserad layout. Men storparten av innehållet är nog igenkännbart för varje fjällklubbare som varit med ett tag. Och det är precis så som det ska vara, tror vi.

Vilja men inte kunna 

Att planera nya utgåvor av fjället är ibland en fråga om att vilja, men inte kunna. Färgtryck t.ex. Just i det här numret gör vi ett undantag och trycker inte mindre än 16 av sidorna i färg. Det känns härligt, och lite lyxigt. Men en gång är ingen gång. I vanliga fall är vi tyvärr hänvisade till svartvitt. Det är frustrerande för en redaktion att inte kunna göra det fantastiska bildmaterial som vi får in full rättvisa. En del bilder har vi ändå kunnat visa i färg på SFK:s webbplats. Men det känns långtifrån tillräckligt. Fler annonser, om någon god människa i medlemskåren kunde hjälpa oss med det, skulle kunna ge resurser för en framtida färgsatsning.

En medlemstidning som fjället kan förstås inte leva sitt eget liv. Den är alltid intimt beroende av sina läsares medverkan. Vi är innerligt tacksamma för alla bidrag, stora som små, som vi får till fjället. Men kanske skulle vi önska oss en lite annorlunda mix av innehåll. Vi har en känsla av att de vanliga upplevelserna ibland hamnar i skymundan eller får stå tillbaks till förmån för det exotiska och spektakulära. Om det är något vi skulle våga önska oss så är det alltså flera och mera vardagsnära bidrag: den alldeles vanliga vandringen i rundkulliga svenska fjäll, de små och nära upplevelserna, det praktiska tipset, ett ögonblick eller ett stämningsläge fångat i en bild eller några korta rader.

Skriv och tyck! 

Kanske borde vi själva bli tydligare med våra önskemål. En redaktion som arbetar på ideell bas varken kan eller ska fylla tidningen själv, även om vi förstås är skrivkunniga. fjället är först och främst SFK-medlemmarnas tidning. Alltså: var inte blyga, underskatta inte er själva, och framför allt, underskatta inte intresset för det enkla och jordnära. Erfarenheter som delas av många har ofta ett högt läsvärde, även om de inte platsar i Pressbyråns spektakulära äventyrsmagasin. Skriv, fjällklubbare, skriv (och plåta gärna också)!

I det här numret uppmärksammar vi alltså fjällets 50-årsjubiléum. Men det är också ett "vanligt" nummer. Här blandas intryck från en sommarvecka i Vindelfjällen med recensioner och notiser med mötesreferat och Klubbnytt. Debatten om vett & etikett i Katterjaurestugan går vidare. Den kommande stora satsningen på vindkraft i fjällen tas upp som en nyhetsartikel. Vi tror att det ska bli ett läsvärt nummer. Men är det rätt tänkt? Det kan bara du, kära läsare, avgöra. Och vi vill gärna ha din återkoppling. Tyck, fjällklubbare, tyck!

Lars Ilshammar
Redaktör för fjället

Tillbaka
till 4-06