|
|
"Tøttatrollet" Snömannen i Narviksfjällen Av Mats Larsson Fjälltopparna Beisfjordtøtta* och rombakstøtta invid Narvik i Nordnorge är välkända och klassiska siluetter. Rombakstøtta är något av Narviks eget Matterhorn. De är utmärkta utsiktspunkter över ett storslaget panorama. Vyerna består av vilda fjäll och fjordar så långt ögat når. Dessa Narviks alptoppar syns vida omkring och kan vid bra sikt beskådas från Norddalsfjället, Fjällklubbens eget "husfjäll" invid Katterjaurestugan. För en bredare publik är det inte lika välkänt att här påstås leva en avlägsen släkting till Himalayas "yeti" eller "snöman"! Denna snöman eller "tøttatrollet", som är den lokala benämningen på vidundret, har via historier, berättelser och vittnesmål hållits levande i lokal folklore. Mongolhären Hur och när tøttatrollet första gången visade sig i Tøttadalen är osäkert, men det berättas i minnessägner att Djingis Khans son Jogir nådde långt upp i norra Sverige i ett av sina fälttåg. Från sin lägerplats kunde de se fjällen, men så plötsligt fick Jogir besked om att hans far Djingis var döende. Detta besked fick den oförvägne hänföraren att med sina trupper snabbt vända österut och hemåt mot de mongoliska slätterna. Att Khans kämpaglada krigare aldrig fick något uträttat i denna nordliga del av Europa är väl bara tacksamt, men i den mongoliska härens spår följde förrymda slavar, fattiga människor och djur, som fann rikligt med mat efter mongolernas brutala framfärd mot och genom Europa. En uthållig, kraftig och hårig varelse hade på avstånd följt dem ända från bergsbyarna i Himalaya, där fälttåget tog sin början. Det var sällan någon såg varelsen, för när de stannade och slog lägger höll sig det apliknande människodjuret på många hundra meters avstånd. Man hörde när det åt och såg skuggan av det när det sprang, och vintertid såg man dess jättelika fotavtryck i snön. Det påstås att Jogir och hans krigare, som annars inget fruktade, var nervösa och spända över att ha denna varelse i den närmaste omgivningen. Så länge den höll sig på avstånd och inte gjorde dem något så lät de den håriga apan vara ifred. På detta sätt fortsatte det i månader medan mongolhären ryckte norrut, men när den vände tillbaka till Asiens vida slätter så följde inte den håriga apmänniskan med, utan fäste blicken mot de nordnorska fjällen och drog med snabba språng in i fjällvärlden, som så starkt påminde om dess hemtrakter Himalaya. Fyra tår Nu kanske inte allt som berättas och skrivs är alldeles sant, men vi känner till rapporter från både Himalaya och Pamir om stora fotspår och spillning efter snömannen eller yetin, som denna mystiska varelse också kallas. Observationer och uppgifter från olika forskningsexpeditioner har väckt stort uppseende i pressen och skapat myter, legender och hypoteser. Det sägs at yetin har fyra tår. Bilder på stora fotspår från John Hunts expedition till Everest 1951 publicerades i Times den 6 december samma år. Kritiker menar att bilderna är bluff. Fenomenet tycks vara globalt, för iakttagelser har också rapporterats från otillgängliga snötäckta områden i norra USA, Kanada, Kina och Sibirien. I Himalaya påstår ett tiotal personer att de sett snömannen, bland annat Tenzings far. Det sägs att de flesta som får se yetin insjuknar och dör kort tid efter. Många menar dock att yetin är fredlig, men andra uppgifter talar om att den gärna tar både jakar och får. Han beskrivs ofta stor som en gorilla med hårig kropp, upprättgående med en längd mellan två till tre meter. Liknande uppgifter har faktiskt rapporterats från Narviksfjällen. Än i dag fascinerar snömannen. Den 17 augusti i år gav sig en japansk expedition av till Dhaulagiri för att leta efter honom under sex veckor. Det gamla ordstävet "det är mer mellan himmel och jord än man anar" kanske passar in. Expeditionsledaren påstår sig ha sett fotspår när han var i området på sjuttio- och nittiotalen och menade att snömannens existens en gång för alla måste bevisas. Man tänkte inte fånga snömannen, bara ta bilder och skaka hand med varelsen. Hur expeditionen lyckats är oklart, men inga sensationella rapporter har influtit via media och kanske kan man anta att inga uppseendeväckande fynd gjort. Två meter lång En pensionerad Färjekapten från Øyfjord i Ofoten har berättat ett osannolikt memorat. Som sjuåring hade han en upplevelse under Rombaksstøtta, som gjorde honom sömnlös i månader. Han och "bestefar" tog båten över fjorden för att plocka hjortron uppe vid den plats som idag på kartan benämns Pumpvatn. Det var en fin höstdag och det fanns gott om hjortron, så de fyllde hinkarna snabbt. De närmade sig änden av sjön och skymtade då något som de de först trodde var en stor älg, men vid en närmare titt såg de att det inte var någon älg utan en vithårig skapelse, som var över två meter lång och hade äggformat huvud. När varelsen märkte bärplockarna började den att kasta med sina långa armar, medan den gav ifrån sig hemska ljud. Efter några sekunder sprang den med jämna språng uppöver fjällsidan. Den gamle kaptenen har förståelse för att folk inte tror honom och beskyller honom för dåliga alkoholvanor och att vara lögnare. Men han bryr sig inte om det, utan menar att det är viktigt att ger eftervärlden kunskap om vad som egentligen befinner sig där uppe bland fjällen. Är detta en skröna som fortlevt i trakten? Inte alls. Tøttatrollet är inte bara känt bland lokalbefolkningen i Ofoten. Under andra världskriget var flera österrikiska alpjägare stationerade i Narvik. För att hålla sig i form gjorde de regelbundna turer, bland annat till Rombakstøtta, alltså "Tøttatoppen". En tysk tidning från 1943 berättar att två alpjägare strax under den hade funnit fotavtryck i snön, som var sextio centimeter långa och tjugo centimeter breda. Skugga De båda menade också att de kunnat skymta en mörk skugga, som följde efter dem på väg ner från fjället. Tidningen skriver att denna upplevelse gjorde dem så skrämda att de lång tid efteråt nekade till alla former av fjällturer. Skuggor i snabb rörelse över glaciärtungorna uppe i Tøttarmassivet har satt skräck i generationer av hårdföra fjällmän från Narvik. Men om du lägger turen in mot "tøttatopparna" Beisfjordtøtta och Rombakstøtta, så var för allt i världen inte rätt. Bara du är vaksam och tar det lite försiktigt, så är det troligen ingen fara. Visst har det berättats om att varelsen uppe vid "Tøtta" har mystiska egenskaper, som den tar i bruk när den känner sig hotad. Den håriga figuren kan ge närgångna vandrare både puckelrygg och sneda fötter, sägs det. Men troligen är den en av Ofotens skyggaste individer, som allmänt anses vara betydligt vänligare och mer beskedlig än sin kusin, yetin. Här i Ofotoen har den också fått det betydligt mer trivsamma namnet tøttatrollet eller Tøttanissen och betraktas allmänt som en rätt hygglig prick. Mats Larsson bor nära Kalmar och har
medarbetat många gånger i fjället. Hans källor till tøttatrollet är
böckerna Bare Trollskap - fortellinger og sagn fra Ofoten av Øystein Gravrok
och Til fjells i Nordland av Roar Blom, Nordland fylkeskommune med
flera. * tøtta är ett dialektalt uttryck för kvinna  Tillbaka till 4-03 |
|
||||
|
||||
|
|
| Sidansvarig SFK webb |
Svenska Fjällklubben | Sidan uppdaterad 2004-02-13 |
