|
|
|
Snöbryggan exploderade Av Lars EkevärnMed vind och regn i ryggen vandrade jag österut i Guohpervágge i Sarek med fjällkompisarna Lasse och Råffe. Blöta och trötta hittade vi mot kvällen en tältplats på en liten kulle på Skárjá-tjåhkkås sydsluttning. Marken var vågrät och mjuk, avvattningen perfekt och en liten jokk rann tyst helt nära. Vi såg ut över älvens början med det breda vackra deltat med sjöar och laguner i olika färger och hade vyer även åt andra håll. Platsen var väl vald för utflykter i omgivningarna och efter en regnig och blåsig natt beslöt vi oss att stanna en dag för att se oss omkring. Med behaglig turpackning på ryggen vadade vi Guohperjåhkå för att se oss om i Alggavágge och strosade söderut på ostsidan av jokken från Alggavágge. Efter ett tag nådde vi Áhkajåhkås breda utflöde i dalen och forsatte längs jokken upp i Áhkávágge. Vattenrutschbana Redan efter en kort bit kom vi fram till en mycket vackert utskuren kanjon, som var drygt hundra meter lång. Vi blev begeistrade och imponerade. Vattnet vräkte fram i den mjukt skulpterade "vattenrutschbanan". Varför hade vi aldrig läst eller hört berättas om denna kanjon? Kanske var den inte lika djup och mäktig som den i Sarvesjåhkå, men helt klart väl värd en avstickare och ett besök. På ett ställe var det så trångt att man med ett språng kunna hoppa över. Det gjorde vi nu inte, utan fortsatte vidare längs jokken. Från övre delen av kanjonen och vidare ett gott stycke upp syntes nu en snöbrygga över jokken. Vid mynningen såg den mycket kompakt och mäktig ut, minst en halv meter tjock bedömde vi att den var. Vi övervägde om vi skulle promenera över på bryggan, men beslöt oss för att avstå. Vi var nöjda med vår utflykt och middagsmålet hägrade. Livsfarlig snöbro Vid avfärden hemåt kastade Råffe en sten på bryggan och försökte pricka ett litet hål. Han missade grovt, men det dämpade ljudet när stenen träffade snön övertygade oss om att här hade vi att göra med en stabil bro över jokken. Jag tog också upp en sten och försökte pricka Råffes. Missade, men den landade mitt på bryggan. Då hördes en mycket kraftig knall, som av ett dovt gevärskott. Några skjutvapen fanns förstås inte närvarande, utan det var snöbryggan som bildligt talade exploderade. Det kändes helt overkligt, för av hela nedre delen av snöbryggan återstod endast en mängd block av snö och is, som nu var på väg ned i jokken. Vi uppskattade den rämnade ytan till mellan hundra och tvåhundra kvadratmeter. Omskakade och knäsvaga satte vi oss ner och begrundade det som hänt. Om dagens färdmål legat längre in i Alggavágge, eller om det varit tidigare på dagen - då hade vi säkert vandrat över på bryggan. Prövat oss fram, en och en, med stav och långsamma rörelser. Hur det hade gått vet vi ju inte, men det är ganska troligt att bryggan hade rasat med någon av oss. Att falla i vatten med ryggsäck kan gå olika bra, men här hade utgången varit given. Ingen kan klara sig i den över hundra meter långa vattenrutschbana som väntade därunder. Jokken var mycket strid. Vattenrutschbanan var ungefär en meter bred - kanske är fors rätta ordet - och ringlade fram mellan de skulpterade och avrundade sidorna av hårt berg. Min bedömning är att med eller utan säck skulle vi ha slagits medvetslösa, krossat massor av ben i kroppen och drunknat långt innan "banans" slut. Tankeställare Otaliga gånger har vi tvärat över jokk-ar på snöbryggor i Sarek. Det har gått utmärkt varje gång och även om vi alltid har varit försiktiga, har det känts tryggt och stabilt. För oss tre kommer dock snöbryggor aldrig mer att vara en lika självklar och säker passage, och vi kommer på ett helt annat sätt välja plats och metod med vår nyvunna erfarenhet i bakhuvudet. Det som däremot är självklart är att vi varmt kan rekommendera en vandring till Áhkájåhkås kanjon! Lars Ekevärn från Örebro tar stafetten i temat Insikt med en obehaglig erfarenhet, som vi tror är nyttig för alla läsare. Han är 52 år och chef för Rudbecksskolans gymnasium i Örebro. Lars har gjort många fjällturer i Sarek och brukar även varje år vara en av ledarna för skolans traditionella skidtur längs Kungsleden. Då erbjuds eleverna i årskurs tre i gymnasiet att vara med om en tur från Abisko till Kebnekaise med avstickare och ibland passövergångar och glaciärturer.  Tillbaka till 4-00 |
|
||||
|
||||
|
|
| Sidansvarig Alexander Crawford |
Svenska Fjällklubben | Sidan uppdaterad 2003-11-27 |
