|
Chimbardalens
gåtor
-
Skidäventyr i turkisk labyrint
Av Åke Hedlund
Vissa fjällområden är som magneter.
Man vill alltid göra ytterligare en tur där. Man återvänder. Gång på
gång. Sådant är Ala Dag och Chimbardalen i Turkiet. Åke Hedlund berättar
i det här reportaget om en annorlunda turkisk skidfavorit.
| Redan
1987 fick jag smak på turkiska skidturer på topparna runt skidorten
Saklikent ovanför turiststaden Antyla (flygplats). Men bortom den
Anatoliska högslätten anade jag mera snörika och spännande toppar.
Där i öster skulle vulkaner och vilda massiv tangera
4000-metersgränsen.
- Chauffören vred inte på ratten på en halvtimme,
konstaterade Ingemar efter en av våra långa nattliga bussturer till
den turkiska alpinismens vagga, Ala Dag-massivet. Vägarna över
Anatolien mot Taurusbergens högsta och vassaste horn är alltså raka
och enformiga. Bara moskéernas silverblänkande kupoler och slanka
minareter bryter mönstret. Liksam rader av himlasträvande popplar
kring små byar och längs vägarna. |
|
|
Norra delen av Chimbardalen är ett gåtfullt
kanjonrike. Foto: Åke Hedlund. |
Skidmuren?
När lokalbussen från Nigde passerat
Kizilören exploderar Ala Dags himalayapanorama med lysande vita tinder mot
klarblå himmel. Storkungen i mitten, Demirkazik, dominerar totalt den murlika
fjällkedjan ovanför Ecemisdalens byar och fruktodlingar. Fjällryggarna ser
avvisande ut.
Skidmöjligheter där? Javisst! Det vet vi numera när skidnyfikenheten drivit
oss allt längre in på djupet av Minotauruslabyrinterna.
Ala Dag-massivets norra del domineras av
Demirkazik 3 756 m. Ecemisdalens botten ligger på 1 500 m höjd
Foto: Åke Hedlund.
Chimbars skidgåtor
Labyrinter av kanjons och trånga dalar
öppnar vägar genom den till synes avvisande 2000-metersmuren. Ovanför öppnar
sig snörika bottnar och högdalar. Fyra dalar omsluter högsta toppen
Demirkazik, 3 756 m.
I mitt tycke är Chimbardalen
attraktivast i norr. Vackrast, snöbäst, skidbäst och turvänligast i all
sin ljushet. Den omkransas av nio tinder och flera små draklika sidokammar.
Denna sagolika tre km vida ädelstensinfattning har nära centrum en namnlös
topp. Den visar sin klippiga pyramidform mot väster. I många år anade jag
att den hade en skidled till toppen. Denna lilla stjärna ”Mini Yildiz”
lockade.
Mot Mini Yildiz
1997 tillsammans med fjällklubbaren Henrik Andersson, Espen Nordahl från
Tromsö och min son Björn bjöd Chimbardalen åter på en supertur.
Strålande klarblå himmel hela dagen. Med nyfikenhet och tålamod löste vi
gåtan med skidvägen till Mini Yildiz 3 200 m. Denna minsta medlem av
Yildezfamiljen är en fantastisk panoramaplats. Den fångar hela Chimbardalens
infattning från perfekt fotonivå.
Storstjärnan Yildiz Basi 3 454 m vaktar ett hemlighetsfullt höjdpass, Cagal
Col. Sannolikt en port till flera givande alpturer för horisontjägare. Tack
vare Björns kondition och ett skidbyte med mina blytunga stigfällar nådde
vi toppen i rimlig tid.
1 800 höjdmeter avverkade till dagens mål ”mini
Yildiz” (betyder stjärna). Topprastens utsikt domineras av Cayalin Basis (3
612 m) dolomitlika nordvägg. Foto: Åke Hedlund.
Kaspisk ripa
På hemväg minns jag första turens stenbockar vid kanjonberget där man kan
höra flöjtklara drillar från den sällsynta kaspiska ”ripan”, som ekar
kilometervis mellan fjällväggarna. Horisonten i väster mot anatoliska
slätten rodnar. Skymningen smyger sig på. Där nere i dalen väntar hus,
värme och människornas värld. Minareternas toner ljuder exotiskt upp över
fjället. Vi är ganska långt borta nu. Bara 15 mil från syriska gränsen.
Men vi känner oss hemma. Vi är ju i bergen.
Åke Hedlund är fjällklubbare från
Östersund, där han arbetar som gymnastiklärare. Han är IVBV-fjällförare.
Åke är veteran från de svenska expeditionerna till Mulkila ( 6 500 m) 1973
och Nun Kun 1975. Under åren har det blivit många skidturer och
klätteräventyr i Lofoten, Lyngen, Turkiet, Grekland, Marocko och Svalbard,
samt böcker och artiklar om skidåkning och fjäll.
Tillbaka
till
3-06
|
