Kenya - Bergslandet

Av ULF CARLSSON

När vi kliver upp strax innan fem på morgonen, ligger stjärnorna tungt över oss. I den klara nattluften känns det som om man kan röra vid dem. Några fåglar har börjat välkomna den annalkande dagen. Vi blåser liv i lägerelden och kokar lite morgonté. En knapp timma senare har det ljusnat något och vi kan börja gå mot vårt mål, vulkanen Paka i norra Kenya. Vandringen är lätt och öppen och temperaturen behaglig. Snart färgas naturen av den uppgående solens mjuka ljus.

Efter drygt två timmar står vi på toppen av det 1700 meter höga berget. Framför oss breder sig en mycket tydlig krater ut sig, knappt en kilometer i diameter. Runt omkring oss är vyerna imponerande och norra Kenyas torra och karga landskap dominerar. Nere i kratrarna bor några familjer ur Pokot-stammen och deras hyddor smälter in i landskapet. De lever enkelt häruppe. Livet kretsar kring att finna vatten och hålla efter getterna. Naturens mäktighet och Pokoternas livsstil manar till eftertanke. Ödmjukt ifrågasätter vi vår egen livsstil under vandringen ner från berget. Ännu en dag i Kenya att minnas.

Kilimanjaro, Mount Kenya och Rwenzori-bergen är alla namn som kittlar fantasin och lockar en till att sätta sig vid kartboken och drömma eller planera en resa till Östafrika. Det är berg man har hört talas om sedan barnsben, särskilt Kilimanjaro, och de har därför en speciell dragningskraft på de flesta vandrare och klättrare, och med all rätt.

Men hur många är det som har hört talas om Ndoto Mountains, Cherranganis och Aberdares? Alla är relativt stora bergsområden i Kenya, 50-100 kilometer långa och med toppar som når 2500 till 4000 meters höjd. Och hur, många har hört talas om Longonot, Lengai, Suswa, Silali och Kulal? De är några av de mäktiga vulkaner man kan hitta i Riftdalen, som löper från norra Tanzania till norra Kenya. Några av dem är till och med aktiva.

För människor som har vandrat och klättrat i Kenya lockar de namnen ofta fram fina minnen från vandringar i avlägsna och fascinerande omgivningar. För andra kanske namn som Ngong Hills påminner om Karen Blixen, medan Mount Elgon får en att minnas en geografilektion från mellanstadiet eller folkskolan. Idag har världen krympt och många av de här platserna är inte längre bort än tio timmars flygresa från Sverige till Nairobi plus några timmars bilresa.

Tillsammans med Mount Kenya bildar Riftdalen den mest imponerande geologiska formationen i Kenya. I och utmed den hittar man många av landets finaste berg. Suswa och Longonot (2356 respektive 2777 meter) -är två fina dagsutflykter från Nairobi med några timmars öppen och fm vandring utmed kraterkanten på respektive berg. De är inte aktiva, men man kan hitta många fumaroler (gashål) där svavelluktande ånga väser fram ur jordens innandömen. Båda bergen innebär ungefär 500 meters stigning från det man kliver ut ur bilen tills man står på toppen. Längre norrut, norr om Bogoriasjön, finns ytterligare två mycket fina vulkaner - Silali och Paka (ungefär 1500 meter). De ligger i ett betydligt vildare område och kräver helgutflykter från Nairobi.
Att stå på toppen på dessa berg är en fantastisk upplevelse, med utsikt över stora orörda områden. Orörda är naturligtvis inte sant, men i de torrare områdena i Kenya bor ett antal nomadiska folkstammar, till exempel masaierna, som i våra ögon lever på stenåldersvis och folktätheten här är mycket låg i jämförelse med de centrala och västra delarna av Kenya.

Precis vid södra gränsen av Kenya, men i Tanzania, ligger den aktiva vulkanen Ol Doinyo Lengai, vilket på masaispråk betyder Guds berg. Den nästan 3000 meter höga toppen tronar med sin perfekta konform tvåtusen meter över Natronsjön. Att titta ned i den och att gå omkring på kratergolvet är som att komma till en annan planet. Man kan spendera timmar uppe på toppen där det finns mycket att utforska: lavaflöden (vissa kan vara helt nya), aktiva fumaroler, som kan vara trettio meter höga och där man kan höra lavan koka under ens fötter.

Sammanfattningsvis är det en av de starkaste naturupplevelser man kan få. Vandringen upp till toppen är ansträngande och det tar minst fyra till fem timmar att vinna femtonhundra meter i höjd utmed en stundvis mycket brant stig från slutet av vägen till toppen. Strax söder om Lengai finns även The Crater Highlands, med många fina toppar och den kända Ngorongoro-kratern.

Aberdares är en bergskedja av vulkaniskt ursprung mellan Riftdalen och Mount Kenya, vars södra del man vid klart väder kan se från Nairobi. Det är ett mycket fint område med stora områden över 3000 meter, så den dominerande naturtypen är öppen fjällhed. Topografin kännetecknas av en högplatå med böljande kullar, så trots höjderna är bergen inte så dramatiska. Större delen av området ligger inom en nationalpark, vilket gör att vandring här kräver en del förberedelser. Man måste arrangera tillstånd och guide för att skydda vandraren mot möten med vilda djur.

I södra delen av bergskedjan finns två mycket fina toppar - The Elephant och Kinangop (3500 respektive 3900 meter). Eftersom man påbörjar vandringen utanför nationalparken, så är det enklare att vandra här och The Elephant kan faktiskt göras som en dagsutflykt från Nairobi. I norra delen av The Aberdares ligger högsta toppen, Satima (4001 meter), med en fin enkel vandring från slutet av vägen på 3500 meters höjd. Det är ett mycket fint fjällområde som har mycket att erbjuda, bland annat flera av landets högsta vattenfall.

Den högsta icke-vulkaniska bergskedjan i Kenya är Cherrangani Hills, som ligger mellan Riftdalen och Mount Elgon. Många av de fantastiska kenyanska löparna kommer inte långt härifrån. De högsta topparna i Cherranganis når något över 3500 meter och en del av dem är lättillgängliga, eftersom lokalbefolkningen - bor relativt högt och det finns gott om vägar och stigar.
Människorna i området är mycket vänliga. De flesta topparna är lättgångna, även om höjden gör att man efter en dags vandring känner att man har gjort sig förtjänt av lite vila.

Området är ett böljande kulturlandskap, där endast de högsta topparna har skogklädda sluttningar. De flesta topparna har fantastiska vyer mot omkringliggande jordbruksbygder eller ut mot Riftdalen och norra Kenyas torra slättområden. Från den högsta faller marken mer än 2500 meter på mindre än femton kilometer. Norra Kenya är kanske landets mest intressanta område, eftersom de ofta gröna och lummiga bergen kontrasterar kraftigt mot de torra öknarna. Matthews Range och Ndoto Mountains hänger ihop till en lång bergskedja med toppar på över 2500 meter. Mitt favoritområde ligger runt den lilla byn Ngurunit i de centrala delarna av Ndotobergen. Det här området måste ha använts som förebild när Bibeln beskriver paradiset. Ngurunit ligger undangömd vid foten av Ndotobergen i en nästan overklig grönska. Här reser sig enorma granitdomer 1500 meter rakt upp ur en platt halvöken. Bergen är tillräckligt höga för att dra åt sig fuktighet och därför lummiga och snåriga. Man gör bäst i att hyra en guide i de här områdena, eftersom det är lätt att gå vilse i de täta och snåriga skogarna.

Högre upp, närmare topparna, kommer man ofta in i fina och öppna parkliknande områden med gräs mellan de glesa träden. Bergens arkitektur är mycket djärv och man kan få hissnande vyer. Det är svårt att beskriva hur det ser ut, men Yosemite Valley i Kalifornien är en god liknelse, med avsaknad av alla husbilarna. För den äventyrslystne klättraren finns här obestigna femhundrametersväggar för en hel livstids klättring. Nära byn Ngurunit, som bebos av medlemmar ur Samburustammen (masaiernas närmaste släktingar), kan man göra fina dalvandringar och hitta paradisiska platser med vattendrag och vattenfyllda jättegrytor. Där kan man tillbringa många timmar med att bara sitta i sitt eget badkar i klipphällen eller rutscha utför klipporna på rumpan och sluta med ett stort plask i en pool nedanför.

De finaste bergen är nog Poi och Baio (2000 respektive 1750 meter). Båda ligger nära Ngurunit och de kräver vardera en lång dag med upp till 8 timmars vandring. De är båda oerhört vackra och ger oförglömliga upplevelser. Längre norrut hittar man fina områden som Marsabit Mountain och Kulal vid Turkanasjöns stränder.

Några ord om landets högsta berg. Det finns tillräckligt att säga om Mount Kenya för att fylla en hel artikel, men låt mig hålla mig till basfakta. Få berg kan bjuda på så varierande och fina upplevelser som Mount Kenya, Afrikas näst högsta berg som når 5200 meter. Man kan till och med hitta fin isklättring bara några kilometer söder om ekvatorn. De två huvudtopparna Nefim och Batian (5189 respektive 5199 meter) kräver båda klättring, medan bergets näst näst högsta topp, Point Lenana (4985 meter), är den så kallade turisttoppen med enbart vandring. Det finns flera vandringsleder in, men det är tre som officiellt är öppna. De övriga kräver specialtillstånd och är ofta svårframkomliga Man kan komma upp till 3000 meter med bil, sedan tar det en dag att vandra. upp på 4200 meter, där man hittar en hytta. Dagen därpå kan man göra Point för att gå ut den tredje dagen.

Naturen är typisk för de östafrikanska bergen med fascinerande växtlighet och natur. Berget ligger i en nationalpark, vilket gör ett, besök dyrt (något över 20 amerikanska dollar per dygn och person). Det finns en del hyttor, några ägda av Mountain Club of Kenya, som ofta är i ett ganska dåligt skick och kostar några kronor att bo i. Andra hyttor är privatägda, i något bättre skick och kostar en femtiolapp per natt. Man kan hyra bärare för 25-30 kronor om dagen, vilket gör att man lätt kan få in utrustning och mat för en vecka eller två.

Förlägg gärna ett besök till Mount Kenya sist på resan, eftersom det ger tid att acklimatisera sig i Nairobi och annorstädes. Man får inte underskatta det här bergets höjd, många tillbud sker på grund av den relativt höga höjden och det faktum att man snabbt kan komma upp på över fyratusen meter.

De bästa säsongerna för Mount Kenya är jul/nyår till mars och juli till oktober. Eftersom berget ligger på ekvatorn har dess olika delar vinterförhållanden under olika delar av året och om man vill klättra så måste man alltså planera in sina turer efter årstiden. Berget finns beskriver i många guideböcker.

Tillbaka
till 2-97