Midsommarvandring till Rapadalen: 
en tur som trotsade fördomarna  

Av Håkan Carlsson

Rapadalen i mitten av juni – kan det va’ nåt? Det tyckte Håkan Carlsson och planerade för en Sarektur i brytningstiden mellan vårvinter och sommar när det traditionellt inte ska gå att vandra. I det här bidraget till Gått & Blandat berättar han om en annorlunda vandring som trotsade fördomarna om vandringsbara tider.

När man gjort höst-, vinter- och sommarturer kändes det lockande att pröva en tur på omöjliga årstider. T.ex. på våren när det »inte går att vandra«. Det är i varje fall vad som berättats. Men samtidigt skulle en tur i skarven vårvinter och sommar kännas helt rätt att prova. Jag mötte våren en gång i Ladjtovagge på väg mot bussen i Nikkaloukta och det kändes överväldigande. Nu skulle det vara fint att möta vår och försommar i Rapadalen när djur och fågelliv vaknar och det är ljust nästan dygnet runt. Sagt och gjort, undertecknad och min kamrat Ingvar bokade in en tur med start 14 juni från Kvikkjokk. Bussen anlände 12.30 och vid 14-tiden var vi gång på väg till Pårtestugan som vi nådde frampå kvällningen.

Bygga tältplats

Morgonen därpå gick vi leden fram till andra bron inne i nationalparken. Där tog vi södra sidan av Gallajokkå och följde en stig som gick högt på kanten i jokkravinen. Efter några kilometer vek vi av från ravinen och höll 800-meterskurvan förbi Gallákvárre och genade över jokken söder om renvaktarstugan på Ivarláko. Vårt nattläger blev söder om bron i Gådojåkko i mycket hård blåst.

Dagen efter gick vi över bron och tog sikte på vår lägerplats nedanför Gådojåkkha. Vi höll högt och följde 840-meterskurvan strax ovanför videt. Vi hittade en hylla två kilometer söder om sjön 823. Det blåste kraftigt och vädret hade blivit sämre, och vi fick nästan »bygga« en tältplats, men det var det värt att slippa ligga direkt i snålblåsten.

Svårt att pricka rätt

Karta: Anders Åkerberg

Vädret de följande dagarna växlade. Det var uppehåll men blåsigt precis ovanför oss, medan åskan och regnbyarna härjade fritt runt omkring oss. Temperaturen höll sig kring 6 grader mest hela tiden. Men å andra sidan var det myggfritt. Det är svårt att pricka rätt när man måste boka tåg och vecka långt i förväg. Snön var dock inget problem, vilket torde vara den svåraste biten när man färdas mellan skidföre och barmark.    Vi gjorde några utflykter från vår lägerplats inåt Rapadalen och ned mot jokken. Vid telefonmasten vid Lavnner var det en fantastisk utsikt mot Låddebákte. Vi fick också turen att se en betande älg nere vid Rapaälven, och så förstås en hel del renar. Däremot var fågellivet inte i gång riktigt på allvar ännu. Fjällbjörkar och vide hade inte börjat skifta i grönt.

Vittring av fjällvår

Men några fjällvråkar som boande i branten vid Unna Jierta gav oss en vittring av fjällvår och sommar när vi åter svängde ned mot Pårtes sameviste och Kungsleden hem.

Sammanfattnings vis var det mycket stimulerande att testa en annan tid för fjällvandring än de sedvanliga. Men man måste ha tur med snöläget och vädret för att pricka rätt. Detta år var vi nog ute en vecka för tidigt.

Håkan Carlson är journalist med sin bas på SVT:s Tvärtnytt i Örebro och bor i Askersund. Han har också varit ordförande för Svenska journalistförbundet. Håkan har en gedigen och mångårig fjällerfarenhet från alla årstider, nu också från skarven mellan vårvinter och sommar.

Tillbaka
till 2-05