|
|
|
Digitala godbitar för fåtöljvandraren Av Lars Ilshammar Digitala kartor blir allt vanligare, både i datorn hemma och ute i terrängen
i handhållna GPS-mottagare. Men hur bra är de digitala kartprodukterna
egentligen? Och vilken glädje kan en fjällklubbare ha av dem? Lars Ilshammar
har testat och jämfört hemma i fåtöljen. Vinterhalvåret betyder ofta högkonjunktur för bekväma fåtöljvandringar framför brasan. Med karta och guidebok i knäet drömmer man om gångna fjällfärder, gör upp stora planer för kommande turer och myser gott medan stormarna rasar ute. För somliga består faktiskt halva nöjet i att drömma och planera. Och numera kan fåtöljvandraren också ta datorn och Internet till hjälp med planeringen. Sedan några år finns de flesta av Lantmäteriets svenska kartor att köpa över disk i digital form, paketerade i bekvämt cd-rom- eller DVD-format. Det gäller t.ex. den röda översiktskartan, den blå vägkartan, men också gröna terrängkartan i skala 1:50 000; grönsaksbladet kallad. Gröna kartan täcker hela landet, i alla fall nästan. Tyvärr har Lapplandsfjällen och norra Jämtland ännu inte platsat i utgivningen. Större delen av Jämtlands- och Härjedalens fjällvärld, liksom hela Dalafjällen, täcks däremot av gröna kartan, såväl på papper som i digital form. Planerar man för en vandring i dessa sydliga fjälltrakter kan förberedelserna göras på väldigt detaljerad nivå med datorns hjälp. Utbud
med begränsningar
Föråldrat kartprogram Det medlevererade datorprogrammet som används för att läsa och arbeta med kartorna heter Kartex, och känns tyvärr ganska föråldrat. Gränssnittet är knappast särskilt intuitivt, vilket snabbt blir bökigt för den som vant sig vid senaste versionerna av Windows och Mac. Det fungerar dock fint att öppna kartfiler från Lantmäteriet i modernare programvaror från andra leverantörer, som t.ex. det utmärkta Fugawi. Eftersom programmet även går att använda i t.ex. handdatorer och innehåller en avancerad GPS-funktion kan det vara en vettig investering. Priset är omkring 1 900 kr. Fugawi har också en annan stor fördel. Det kan nämligen arbeta med kartor som har skannats från pappersoriginal. Om man inte vill investera nästan tre tusenlappar i en digital fjällkarta från Lantmäteriet går det alltså utmärkt att stoppa det vanliga kartbladet i skannern och sedan importera bildfilen till Fugawi. Helt lagligt dessutom, så länge den inskannade kartan bara används för eget bruk. En del kalibreringar måste dock göras för att kartkoordinaterna ska stämma. En stor fördel med digitala kartor är att man kan mäta avstånd på ett väldigt enkelt sätt, föra över waypoints till sin GPS och zooma in eller ut nästan obegränsat. Det går också att skriva ut valfria utssnitt. På en normal färgskrivare blir resultatet mycket bra. En varning för att skalan förändras när man zoomar kan dock vara på sin plats. Det är inte säkert att gamla minnesregler som att en centimeter på kartan motsvarar en kilometer i terrängen gäller i den digitala världen, eller på utskrifter från digitala kartoriginal. Guldgruva för kartfantaster Lantmäteriet erbjuder även olika historiska kartor för den intresserade. Många av de gamla klassiska generalstabsbladen från förra sekelskiftet finns numera inskannade i digital form. På sin webbplats säljer man också häradskartor, sockenkartor och lantmäterikartor ända från det svenska lantmäteriets första barndom på 1600-talet. Att hitta en vacker handritad och handkolorerad karta över den egna gården eller hembygden, och sedan omedelbart kunna ladda hem den via nätet, är en klart häftig känsla. Lantmäteriets webbplats är överhuvud taget en guldgruva för alla kartfantaster, med mängder av spännande och frestande funktioner som fastighetskartor, flyg- och satellitbilder. Men guld är dyrt, och det gäller att ha kreditkortet framme om man vill ha mera än ett smakprov på varorna. Någon förståelse för att kartor som en gång har betalats med offentliga medel kanske borde vara offentlig handling har Lantmäteriet inte. Som många andra myndigheter numera försöker man göra sig en hacka på att sälja tillbaks medborgarnas egendom till dem själva.
Grön vektorgrafik Lantmäteriet gör också affärer med Garmin och andra tillverkare av GPS-utrustning. Den digitala friluftskarta som numera kan installeras i vissa av Garmins GPS-mottagare med högupplösta bildskärmar bygger i stort sett på samma terrängdata som gröna terrängkartan. Men till skillnad från Lantmäteriets egen produkt består friluftskartan av vektorgrafik. Det betyder i korthet att skalan kan varieras steglöst utan att skärmbilden förlorar det minsta i kvalitet. Bilderna blir aldrig pixliga, hur mycket man än zoomar in. Dessutom är datafilerna mycket mindre, en förutsättning om de ska få plats i GPS-mottagarens begränsade internminne. Friluftskartans bildfiler kan, fiffigt nog, även betraktas och bearbetas i ett särskilt program, MapSource, på vanliga datorer. Och här blir vektorgrafikens för- och nackdelar tydliga. Den oändliga skalbarheten är ett klart plus. Men jämfört med traditionell rastergrafik à la Lantmäteriet erbjuder vektorvarianten inte samma pedagogiska överskådlighet. Kartinformationen har en förmåga att flyta ihop eller hamna på underliga ställen, och resultatet kan ibland bli ganska gyttrigt. En annan svaghet är att vegetation och våtmarker inte alls framgår lika tydligt som på gröna kartan. Dessutom tar det även på en snabb dator irriterande lång tid att rita upp skärmbilden, eftersom vektorgrafiken egentligen består av komplicerade matematiska formler. Orättvis jämförelse Nu blir en jämförelse mellan friluftskartan och gröna kartan inte särskilt rättvis, eftersom den senare inte täcker Lapplandsfjällen, vilket däremot den förstnämnda gör. Om fåtöljvandraren ska ställa friluftskartan bredvid någon av Lantmäteriets digitala kartprodukter så är det snarare blå kartan. Och då blir matchen jämnare. Kartorna visar i princip samma information, men på olika sätt. Ingen av dem är särskilt tydlig när det gäller att återge fjällens vegetationen. Ändå skulle blå kartan ha vunnit knappt på att vara mera överskådlig och genomarbetad, tack vare Lantmäteriets långa erfarenhet. Men så var det ju priset också. Friluftskartan kostar 995 kr per del eller 9 950 kr för alla tio delarna, blåkartan 3 995 kr per del – summa 31 980 kr om man vill ha samtliga åtta delar... Sverige Atlas 3D heter ett annat intressant kartprogram som utnyttjar Lantmäteriets kartdata. Programmet, som redan har ett par år på nacken – vilket märks – kommer från Kunskapsförlaget och finns både på CD och DVD. Som namnet antyder handlar det om tredimensionella kartbilder, och just den tredje dimensionen ger en helt annan upplevelse av djup och rymd än traditionella kartor. Plötsligt förvandlas de platta och lätt abstrakta kartbilderna till ett levande landskap, höjdkurvorna till riktiga bergsmassiv och blå färgfläckar till sjöar och vattendrag.
Som en flygsimulator Programmet startar med en översiktskarta. Från den kan man söka på ortsnamn eller leta sig ner i terrängen på egen hand genom att stegvis öka skalan. Det går att svänga, zooma och panorera nästan obegränsat i Sverige Atlas 3D. Känslan när man använder programmet påminner mycket om en flygsimulator. Med datorns mus ”styr” man sig fram genom landskapet, svänger längs kustlinjer och åar, stiger över bergskammar och gör djupdykningar ner i dalarna eller svävar som en helikopter rakt över Kebnekaise. Jämfört med Lantmäteriets mest detaljerade kartprodukter är upplösningen i Sverige Atlas 3D klart sämre. Det går till nöds att känna igen fjällvärldens vanligaste terrängformer, men någon större noggrannhet i återgivningen är det inte frågan om. Ändå börjar pulsen slå snabbare när man gör en långsam inflygning genom Rapadalen, följer älven in över selet, svänger skarpt vid Rovdjurstorget och plötsligt får hela Sarekmassivet i blickfånget. Ska man klaga på något så är det att färgerna blir lite enahanda. Fjällvärlden är väl ändå inte riktigt så brunmurrig i verkligheten. Klistrigt jordklot Gränssnitt och funktion i Sverige Atlas 3D påminner en del om Google Earth, en av de intressantaste programvaror som fåtöljvandraren kan installera på sin dator just nu; helt gratis dessutom. Google Earth bygger på riktiga satellitbilder som laddas ner från en gigantisk databas och ”klistras” på ett virtuellt jordklot. Hela processen sker sömlöst och osynligt för användaren. Det hela är mycket imponerande och man glömmer lätt tiden när de vackra bilderna projiceras som en film på bildskärmen. Från en startposition någonstans i hög omloppsbana runt jorden är det fullt möjligt att zooma ner ända till enskilda hus, bilar och t.o.m. människor. Här pratar vi alltså om verklig detaljskala. Men det är ändå bara början. Lutar man nu på bilden, så framträder landskapet i relief. Google har nämligen lyckats kombinera satellitbilderna med topografiska data på ett väldigt slagkraftigt sätt. Den tredimensionella effekten ger ett högt plusvärde, och precis som i Sverige Atlas 3D kan man vända, rotera och panorera det virtuella landskapet i stort sett hur som helst. Amerikanska turistmål Ett minus är att satellitbilderna inte håller samma höga upplösning överallt. Tyvärr har Google från början prioriterat detaljåtergivning av världens vanligaste storstäder och typiskt amerikanska turistmål som Grand Canyon och Niagara. Även om databasen byggs ut och kompletteras kontinuerligt ger framför allt de mera glesbefolkade delarna av jorden fortfarande ett ganska suddigt intryck. Svalbard blir t.ex. bara ett vitt ludd på skärmen om man försöker titta närmare på ögruppen. Ändå är upplösningen över den svenska fjällvärlden fullt tillräcklig för att ge fåtöljvandraren ett användbart redskap att simulera gamla och nya turer med behållning. Och hittar man ett vackert panorama kan det enkelt sparas som bildfil i det vanliga jpg-formatet eller skriva ut på färgskrivaren. Dessutom kan man fästa små förklarande texter på kartbilden och tipsa andra om intressanta resmål eller sevärdheter genom någon av de communities som är kopplade till programmet. Genialt! Google regerar Google Earth är helt enkelt en ovanligt innovativ programvara som visar vad som är möjligt att åstadkomma om man kombinerar datorkraft, bredband och Internet med traditionella satellitbilder och topografiska data på ett smart sätt. Så här kommer kartornas digitala framtid troligen att se ut. Har man väl provat, kommer Google Earth garanterat att bli vanebildande. Men för fåtöljvandraren har finesserna även i det här fallet sitt pris: Google Earth kräver ett snabbt bredband, annars blir det tuggigt att vänta på att bilderna ska laddas ner. Och som många andra digitala kartprodukter handikappas Google Earth också av en annan avgörande begränsning. Till skillnad från gamla analoga papperskartor är den varken mobil, hopfällbar eller eloberoende, vilket knappast gör programmet särskilt användbart ute på fjället om det verkligen gäller. Å andra sidan gör det inte så mycket när man sitter bekvämt nedsjunken i favoritfåtöljen en kulen dag när stormen piskar mot rutan. Länkar:
 Tillbaka till 1-06 |
|
||||
|
||||
|
|
|
