På taket down under - tre vandringar i Australien

Av Katrin Holmsten

Australien, landet av sol, surf och stränder, brukar man inte precis förknippa med fjällvandring. Men sanningen är att det finns gott om ”fjäll” på denna vidsträckta kontinent. Det Australiensiska fjällområdet sträcker sig över de sydostliga staterna Victoria, Tasmania och södra delen av New South Wales. Katrin Holmsten rapporterar för fjället om tre fjällvandringar down under.

Det sydostliga hörnet av Australien är också landets kallaste, både p.g.a. sitt sydliga läge och den höga höjden över havet. Trots det ligger sommartemperaturerna på runt 20 grader, och på låglandet blir det sällan minusgrader under vintern. Fjällområdena däremot får ett rejält snöfall vintertid och är populära för skidåkare. På sommaren är de perfekta för fjällvandring, trots att snöfläckar ligger kvar året runt i de högsta bergen. 

Den högsta bergskedjan i Australien, Snowy Mountains, ligger i Kosciusko National Park som sträcker sig nästan 200 km över gränsen mellan Victoria och New South Wales. Den är den största nationalparken i delstaten NSW, med landets högsta topp, Mount Kosciusko (2 228 m), ungefär halvvägs mellan Sydney och Melbourne, nära landets huvudstad Canberra. 

Australiens ovanligaste biosfär 

Jag åkte till Kosciusko National Park i december 2001 som del av min biologikurs på University of Technology, Sydney. Vi hade fältkurser till olika ekosystem från våtmarker till koraller, men den här gången skulle vi studera floran och faunan i en av de mest ovanliga biosfärerna i Australien - fjället. Som enda utlandsstudent i gruppen av 40 australiensare kanske jag var den som bäst kände till vad som väntade. 

Det var början på december, den första sommarmånaden i Australien, och runt 30 grader i Sydney när vi for iväg söderut längs Stilla Havskusten i två bussar. Resan tog en lång dag. Men den hann aldrig bli tråkig med 20 glada studenter i varje buss och ett omväxlande landskap med gröna kullar, röda klippor och små städer på andra sidan fönstret. Teoretiskt sett ska det bli kallare ju längre söderut man åker i Australien. Men det var ingen skillnad på temperaturen när vi lämnade kusten och svängde inåt landet mot den storslagna bergskedjan Great Divining Range. Sedan blev det dock snabbt kallare och väl uppe i fjällen bar jag min vinterjacka. 

Nationalpark med två ansikten

Kosciusko National Park har två ansikten. På vintern (juni-september) är hela parken snötäckt och ett mecka för skidåkare. Här ligger Australiens största skidorter, Thredbo och Perisher, där slalom, långfärdsskidor och snowboard är de enda möjliga aktiviteterna under vintern. Resten av året är det mesta av snön borta och parken populär för semesterfirare från Sydney, Canberra och Melbourne, som kommer hit för att spela golf, paddla, rida, cykla, fiska eller åka på white water rafting. 

Men Koskiusko nationalpark är så stor att man inte behöver röra sig i folkmassor. Man kan enkelt ta sig till orörd vildmark, som är ett paradis för geologer, botaniker, zoologer, ornitologer och fotografer. Det finns några hundra kilometer vandringsleder i parken, med längder på mellan 1,5 och 16 kilometer. Skulle man tröttna på vandringen så finns det en storslagen bilväg mellan Thredbo och Walwa, den s.k. Alpine Way, som går rakt igenom bergskedjan via Thredbo River Valley och bjuder på fantastisk utsikt. 

Omringade av kängurur 

Vi kom in den nordostliga vägen via Cooma och slog oss ner på Sawpit Creeks campingplats. Knappt hann vi öppna bussdörren förrän en flock käng-urur började hoppa runt oss. Efter att ha satt upp våra tält i eucalyptusskogen, upptäckte vi att det fanns kängurumat att köpa i receptionen. För ca fem kr per påse tillbringade vi kvällen på gräs- mattan med kängurumat i handen. 

Djuren hoppade fram till oss och satte sina mjuka nosar försiktigt mot våra handflator. Vilken känsla. När handen var tom satt de bara kvar och tittade på oss med sina stora ögon. Jag hade sett kängurur förut, men det här var första gången jag hade chansen att röra vid dem. Jag kommer aldrig glömma den känslan. 

Spotlighting i eucalyptusskogen 

Efter middagen kom nästa upplevelse. När det hade blivit mörkt gick vi in i skogen med ficklampor för att se det australiensiska djurlivet nattetid. Så många djur är aktiva nattetid att "spotlighting" har blivit ett begrepp. Samtidigt är det spännande att ströva igenom den kolmörka skogen. En och annan känguru hoppar förbi, men det är mest träd man lyser på för att se possum (pungråttor), gliders (flygekorrar) och koalor. 

De två sista arterna träffade vi inte på, men possum såg vi massor av. Rättare sagt, Australiens största pungråtta, Common Brushtail Possum (borstsvanspungråttan), så kallad för sin fluffiga svans. De bor och äter i träden och har sina ungar i en pung precis som kängurur. Men de har vassa tänder och klor, så man ska inte handmata dem. Vi blev också varnade att inte lämna mat i våra tält. Possum tar sig nämligen in och stjäl allt ätbart. Något som var svårt att tro innan vi återvände till campingen och såg att det var fullt med possum överallt på marken. Precis framför mina ögon sprang en possum ut från mitt eget tält med en chokladkaka i munnen. 

Snowy Mountains är det enda området i Australien där det finns snö även på sommaren. Foto: Peter Jones.

Australiens istider 

Dagen efter var det dags för vår första vandring. Leden hette Waterfall Track, var sex km lång och började precis bakom campingsplatsen. Vandringen gick på ungefär 1 000 m över havet, och var därmed ett bra exempel på den lägsta vegetationszonen vi lärde oss på fältkursen. Zonen hette "open eucalypt woodland", vilket inkluderar olika arter av eucalyptus. 

På tillbakavägen går man förbi några enorma granitblock, kvarlevor av istider. Istider har funnits i Australien - minst fyra under de senaste 70 000 åren. Den sista nådde sin kulmen för 20 000-22 000 år sedan och varade i några tusen år. 

Äggläggande däggdjur 

Nästa vandring var Porcupine Track som gick på nästa höjdnivå, trädgränsen. Den ligger på 1 850 m i Kosciusko National Park. Den enda trädarten som klarar av att växa på den här höjden är Snow Gum Eucalyptus niphophila. Precis som björkarna hemma, blir dessa euca-lyptus mindre och krokigare ju högre upp man kommer. I övrigt dominerades landskapet av hedmark, låga buskar och grässlätter. 

I gräset såg vi ett intressant djur, som heter Echidna. Den liknar en jättelik igelkott med en lång näsa. Om man nu kan tänka sig att det kan finnas djur som är ännu mera speciella än de som bar sina ungar i en pung, är det kloakdjuren. Trots att de tillhör däggdjuren, föder kloakdjur inte levande ungar utan lägger ägg. Echidna är en av bara två arter kloakdjur i hela världen. Båda lever enbart i Australien. Den andra heter Platypus (näbbdjur), lever i sötvattenbäckar och är mycket svår att träffa på. 

Naket berg och snö 

Den tredje vandringen skulle gå på högsta höjden på över 2000 m, så det blev naturligtvis själva Mount Kosciusko. Det finns några olika vägar dit, men vi började i Australiens populäraste skidort Thredbo, där en stollift tog oss upp till vandringens start. Det första som slog en var den kyliga vinden. Sedan landskapet; nakna berg med snöfläckar, lågt gräs och hedmark. Det kändes inte som Australien. Man såg inga djur. De få arter som klarar alla årstider i det här klimatet är lätt räknade. En som gör det trots att den är pytteliten (bara 40-45 gram) är Mountain Pygmy Possum (bergsdvärgpungråttan), det enda pungdjuret i Australien som går i ide. 

Däremot såg vi en hel del fåglar. Korpar var vanligast, men vi såg även de mera färgrika gang-gangs (kockatoo), crimson rosellas (röda papegojor) och flame robins. Den 6,5 km långa vand-ringsleden korsar Snowy River och passerar Lake Cootapatamba innan den börjar stiga mot Australiens högsta topp. Någon timme och oräknade vyer senare står man på taket av Australien med 360 graders utsikt över bergskedjan som bildades för 120 miljoner år sedan. Den är mäktig. 

Före den stora skogsbranden

På vägen ner såg vi en skymt av den pionjärshistoria som finns att upptäcka i parkens 120 hyddor. De har tillhört boskapsuppfödare, guldgrävare och skogsarbetare på 1800-talet och kan idag användas av vandrare för gratis övernattning. Många av hyddorna har gått förlorade i skogsbränder genom åren, men de som är kvar är noga skyddade och bevarade. Och skogsbränder förekommer i den här delen av Australien. När vi återvände till Sydney före jul anande ingen att landskapet vi åkte igenom en vecka senare skulle härjas av de värsta skogsbränderna i Australien på flera decennier.  Men oftast är skogsbränder under kontroll, särskilt på högre höjder. I alpina områden är skogarna för små och temperaturen för låg för att riktigt vilda bränder ska kunna uppstå. Istället kantar majestätiska blå, röda och grå eucalyptusträd vandringsstigen. På försommaren målas landskapet vitt av den vackra alpblomman Silver Snow Daisy. Sommartid sveper friska vindar över det soliga landskapet, medan Sydney och andra kuststäder kokar i 35 graders värme. Snowy Mountains är ett annorlunda ställe i Australien, och ett perfekt alternativ för den som tröttnat på surfing och stränder.

Pionjärshyddorna i nationalparken har tillhört boskapsuppfödare, guldgrävare och skogsarbetare på 1800-talet. Foto: Mark Lees.

Katrin Holmsten är biolog och journalist, bosatt i Australien där hon arbetar med olika undersökningsprojekt (bl.a. om lokala ibis-populationer i Sidney) och vandrar i naturen så ofta hon hinner. Hon redigerar också nyhetsbrev och frilansar för rese- och naturtidningar.

Tillbaka
till 1-06