Yrke: Bergsguide
Av: Kerstin Göras
Svenska Bergsguideorganisationen, SBO, grundades av Johan 1990 efter att denne funnit ett behov av professionella bergsguider i Sverige. Efter tre års prövningstid, 1997, blev SBO upptagen i den internationella organisationen Union Internationale d´Associations de Guide de Montagne (UIAGM). Sverige har idag ett trettiotal auktoriserade UIAGM-guider. Bergsguideyrket Bergsguidens arbete skapades redan under 1800-talet då många äventyrare med lokal-befolkningens hjälp försökte övervinna Alpernas toppar. Dessa lokala bönder och herdar som väl kände till området med dess dalar, pass, stigar och glaciärer utnyttjades som vägvisare eller s.k. "guider". Idag är det många vandrare, klättrare och skidåkare som utnyttjar bergsguidens tekniska kunskaper och lokalkännedom för att göra vandrings- och glaciärturer, bestiga toppar, klättra, göra skidbestigningar och skidturer samt lära sig olika tekniker för säker färd bland bergen. Bergsguidens arbete har till skillnad från förr i tiden blivit ett etablerat och professionellt yrke där en gedigen och krävande utbildning med slutlig examen medför rättigheten att titulera sig "bergsguide". Tidigt
intresse Det skulle komma att krävas, förutom tekniska färdigheter och god undervisningsförmåga samt ledarförmåga, en seriös attityd och åtagande som motsvarar en professionell bergsguidestatus. I utbildningen ingår navigering, klättring, isklättring, off piståkning, snöbivackbyggande, lavinkunskap för att nämna några färdigheter. I Alperna går man ofta iväg vid tretiden på morgonen för att vara tillbaka i hyttan vid 14-15-tiden pga. lavinrisken som ökar efter tolv på dagen. Mörkret tidig morgon kräver pannlampor och god orienteringsförmåga. Under utbildningen som tar ca tre år krävs uppåt 50 kvalitativa turer som man skriver dagbok om, hälften sommarturer och hälften vinterturer innan man får sin examen.
Varför äventyrssport? Varför är äventyrssporter så lockande? Johan Arnegård vet svaret; det är närvarokänslan och möjligheten av att öka svårighetsgraden och utmana sig själv. Gemensamma faktorer hos de personer som bedriver äventyrssporter av 250 st utfrågade i olika åldrar är en gedigen bakgrund med friluftsliv. Inga av de tillfrågade gillade att meka med motorer. När äventyrssportare ägnar sig åt olika friluftsaktiviteter är de totalt koncentrerade, upptagenheten med vad de gör är unik, säger Johan Arnegård. Att utöva kontroll och kunna sätta egna mål är viktiga faktorer inom flowbegreppet, som skapar en känsla av glädje och tillfredsställelse som varar långt utöver själva aktiviteten. Som Johan uttrycker sig; "Man blir uppslukad av ett lyckorus". Om vi ska kunna stimulera en liknande typ av lärande i skolan, krävs att vi låter eleverna sätta egna mål och vara med och styra över sitt eget lärande. Johans forskning resulterade i en doktorsavhandling förra året med titeln: "Upplevelser och lärande i äventyrssport och skola." Avslutningsvis visade Johan bilder från många spektakulära klättringar och vandringar i Lofoten, Kebnekaise, Dolomiterna och Matterhorn. |
Kerstin Göras är redaktör för fjället.
