Vi var nu sex personer, som skulle fira nyår i denna stuga, blandat både fjällklubbare och icke fjällklubbare. Med oss var även Poul som tagit tåget från Danmark för att fira nyår i fjällen. Fyra i gruppen kom upp dagen före nyårsafton och åt frukost tillsammans med Sten i Edsåsgården, där han håller på att sätta upp en liten fjällutställning och inreda det Branderska rummet.

Som vi alla vet går tiden väldigt fort när man har trevligt, så klockan hann bli efter ett innan det skidades iväg från Edsåsdalen. Framför skidspetsarna väntade nu en dryg mils skidåkning till stugan. Den här tiden på året är dagarna korta så mörkret hann falla innan målet nåddes. Men med hjälp av månskenets och pannlampors sken var det inga problem med navigeringen. På grund av den milda vintern var många bäckar öppna och Stor-Gräpplingens is var inte farbar, vilket innebar att medelfarten drogs ner. Klockan hann bli nästan åtta på kvällen innan målet, d.v.s. stugan nåddes.

En dansk, en svensk, en finsk och Bellman

Utöver detta så fanns det som extra bonus även en vedeldad bastu. I och med att två av deltagarna var av finskt ursprung så behövdes väl egentligen aldrig frågan ställas om bastun skulle värmas på. Den manliga delen av sällskapet som satt och svettades i bastun bestod således av en svensk, en dansk och en finsk medborgare, ja ni förstår väl hur historien gick; det var en dansk, en svensk, en finsk och Bellman…

Utsikt över Stor-Gräpplingen med bastun i förgrunden. Foto: Sven-Erik Wahl

Undertecknad och Birgitta från Jämtlandssektionen kom upp en dag senare och följde i stort sett våra vänners färdväg, och kom vid sextiden fram till stugan och de andra nyårsfirarna. Vi hade fördelen att komma till en upplåst och uppvärmd stuga och blev välkomnade med ett glas glögg. Stugan låg mycket vackert precis vid sjöstranden och hade alla faciliteter man kan begära så här mitt ute i vildmarken.

En må kose sig

Efter herrbastu blev det dambastu, så det blev nog rätt så sent innan middagsbestyren kunde påbörjas, men hunger är ju som bekant den bästa kryddan. Nyår är det bara en gång om året och även om vi firade ute i vildmarken hade vi bestämt oss för en anständig nyårsmiddag. Eller som våra norska vänner utrycker det "en må kose sig".

Vår nyårsmeny bestod av rökt lax som förrätt, renskav med kantareller och tranbär till huvudrätt, ett stort urval av härliga ostar till efterrätt och hemgjord chokladtryffel till kaffet. Och ja, det smakade lika gott, om inte godare än det låter.

Bordet är dukat, nu ska det bli gott med mat. Foto: Sven-Erik Wahl

Gott Nytt år

Innan vi visste ordet av så blev klockan tolv och det var dags att välkomna det nya året. Jag tror inte att några fyrverkerier kan slå det fyrverkeri som naturens stillhet och månens sken kan bidra med. Men för att göra det lite festligare hade vi med tomtebloss, eller stjernekaster som vår danske vän kallade dem, som vi tände och hängde i träden.

Som ni säkert redan förstått så var inte detta de stora bedrifternas och uppoffringarnas tur, så ni kanske inte blir förvånade om jag talar om att vi även hade med en flaska bubbel som ståndsmässigt avnjöts i samband med tolvslaget.

Manna från himlen

En sen kväll innebär en sen morgon - det gäller även i fjällen. Så dagen därpå gick vi väl inte direkt upp i ottan. Vi njöt av tillvaron och gjorde en kortare dagsutflykt i närheten av stugan. Dagen var mulen och framåt eftermiddagen började det regna manna från himlen - det snöade!

Det regnar manna från himlen! Foto: Sven-Erik Wahl

Trots att det i detta område var så pass mycket snö att det obehindrat gick att ta sig fram på skidor välkomnade vi varje ytterligare snökorn. Speciellt som vi planerade att senare besöka någon av stugorna i Vålådalsområdet hoppades vi att snöfallsområdet var så stort att det även täckte in de trakterna.

Härlig utförsåkning

På tisdagen lämnade vi stugan och skidade tillbaks mot Edsåsdalen. Då vi nu kände vägen och åkte i dagsljus merparten av delen gick turen tillbaka mycket snabbare. Till viss del hjälpte säkert att vi hade en frisk vind på uppskattningsvis ca. 10 m/s i ryggen. Särskilt den sista biten bjöd på härlig skidåkning i nerförsbackarna ned mot Edsåsdalen.

Birgitta, Heiki och Lotta tar en kort paus på vägen tillbaks mot Edsåsdalen. 
Foto: Sven-Erik Wahl

Tillbaks till civilisationen återlämnade vi nyckeln till stugan och fikade med Sten innan vi med bil åkte till Vålådalen. I Vålådalen anslöt Eva och Gunnar samt hundarna Raija och Icka medan Birgitta åkte hem till Östersund. Efter en natt på vandrarhemmet begav vi oss iväg mot Stensdalen. Beslutet om vi skulle åka till Lunndörren eller Stensdalen hade föregåtts av en hel del diskussioner kvällen innan.

Över stock och sten

Draghund i startgroparna. Foto: Sven-Erik Wahl

Visst var det lite ont om snö och lite isigt, speciellt på myrarna. Men den nysnö som hade kommit de senaste dagarna var i alla fall så pass mycket att det gick ta sig fram på skidorna. Några som inte bekymrades av snötillgången var hundarna. Den ena drog en pulka över stock och sten och den andra drog sin matte som ibland hade fullt sjå att inte bli dragen ut i terrängen. Väl framme i Stensdalsstugan mottogs vi av stugvärden som nog var glad att få besök. Det hade varit fyra personer där under nyår, men det var allt. Vålåstugan hade tydligen inte haft någon gäst.

Elektrisk belysning

En nymodighet i Stensdalen är att det installerats en solcellsanläggning. Man har satt upp elektrisk belysning både inomhus vid diskbänken och utomhus vid förstubron. Anläggningen fungerade inte nu, eftersom batterierna i midvintermörkret inte får tillräckligt med laddning. Personligen är jag tveksam till denna modernisering. Jag tycker en del av livet och tjusningen i en fjällstuga är att sitta i stearinljusens sken. Är det detta vi vill att STF ska lägga pengar på?

Om vädret tycker vi inte ett dugg

Vår plan var att nästa dag fara vidare till Vålåstugan. Men då vi slog upp våra ljusblå dagen därpå visade termometern ett antal plusgrader och duggregnet strilade ner utomhus. "Det finns inte något dåligt väder, bara dåliga kläder." Den välkända ramsan har man ju hört ett antal gånger. Men det kändes dock inte så lockande att ge sig ut, och några direkta regnkläder hade vi inte med oss. Efter många och långa överläggningar hur vi skulle göra bestämdes till slut att vi stannar kvar i Stensdalen.

Det var i alla fall så pass mycket snö att det gick ta sig fram på skidorna!
Foto: Sven-Erik Wahl

Att hugga eller inte hugga

Några gjorde en dagstur i området, en del stannade inne och passade på att avverka några vedkubbar i sängen. Själv gick jag ut i vedboden för att istället ta hand om vedkubbarna där. Men döm om min förvåning då all ved var färdighuggen. Den ved som fanns var levererad huggen i påsar.

STF köper in veden från olika ställen från gång till gång, och här hade man tydligen fått tag i färdighuggen ved till ett bra pris, som släppts ned med helikopter precis utanför vedboden.

Hemlängtan

Efter ytterligare en kväll i goda vänners lag och en god natts sömn var det dags att bryta upp och skida tillbaks till Vålådalen. Det hade nu blivit lite kallare igen och snötäcket var fortfarande acceptabelt, trots mildvädret dagen innan. Färden tillbaka gick av bara farten. Kanske var det hemlängtan? Men det faktum att det är en hel del utför på vägen kan nog också ha gjort sitt till.

Soili och Lotta studerar kartan. Foto: Sven-erik Wahl

På vägen möte vi ett norskt par som var på väg till Stensdalen, som vi önskade god tur och gott nytt år. Tillbaka i Vålådalen hann vi med en snabb fika innan några var tvungna att ge sig iväg för att hinna med tåget. Paul for tillbaks till Danmark lite senare på kvällen och övriga skulle med tåget söderöver dagen därpå.

Ett annorlunda nyårsfirande

Undertecknad har firat nyår i fjällen de senaste fem åren och för några i gruppen har det blivit en ovanligt vanlig vana med nyårsfirande i fjällmiljö under cirka 20 år. Det kan verkligen rekommenderas att dra till fjälls även denna tid på året. Visst är dagarna korta och det kan vara bistert, men i de södra fjällen är det oftast inga problem. Och för det mesta blir det alltid bättre än man tänkt sig!

Den nyårsfirande gruppen bestod av Soili Vehmas (samordnare), Heikki Aalto, Lotta Rosén, Eva Lundell, Gunnar Scharin, Poul Nielsen, Sven-Erik Wahl, Birgitta Sundin samt hundarna Raija och Icka.

Sven-Erik Wahl ingår i fjällets redaktion.